Kajsas arsel

Landsort - Stockholms skärgårds sydligaste utpost. Det är maj, fräscht i luften och idel solsken. Kameran är riktad norrut från öns sydände. Ön är cirka 4,25 kilometer lång och runt 600 meter bred som mest. Egentligen heter ön Öja medan fyren och lotsstationen har namnet Landsort. Men eftersom det varit vanligt att kalla hela ön för Landsort sedan Hedenhös tid ungefär gör jag också det.

Fyrliv, sjöliv, militärliv. Landsort är männens ö även om det militära numera bara är minnen från den tid då Sverige hade ett försvar.

Men även kvinnorna har satt sin prägel på ön. I form av ett arsel.

Förmodligen, ja ... "Kärt barn har många namn." Här är de kanske inte direkt många men i alla fall två. Nynäshamns turistbyrå kör med Kajsas arsle. Själv föredrar jag namnet med mer sprutt i, Kajsas arsel, vilket också är vanligast.

Den skitiga orienteringstavlan på Landsort matchar perfekt objektet ifråga. Bra turistbyrån!

Men överlag har ansvariga varit urusla på att ta tillvara attraktionskraften hos detta arsel. Varför säga nej till miljoner i intäkter? Miljoner!

Rövsafari är en självklar möjlighet där man med guidning får lära känna allt om varje liten del av Arslet. Jag tänker mig också att arrangören under safarin bjuder på en måltid utöver det vanliga ("Kajsas Speziale": fläsk och bruna bönor) i de allra mest centrala delarna av berget där bergformationen liksom delar sig. Där blir det matrast. För aptitens befrämjande bör kanske måltiden föregås av en rejäl rackabajsare.

Mer. Arsel-sightseeing med helikopter! En helikoptertur med ett enda mål i sikte ... Just det!

Mänskligheten måste dock vara tacksam för att Kajsas arsel inte är lokaliserat till någon av världens vulkanbenägna regioner, till exempel spansktalande Nicaragua. Ve och fasa. Denna blogg presenterar en kort-kort-kort-kort-kort-kort-kort skräckfilm på det scenariot:

Fy vad äckligt. Men så kan det gå om man envisas med att käka surströmming borta i Nicaragua utan att försäkra sig om att restaurangen följer det elementära när det gäller renlighet och hygien.

Men nu är Arslet i högsta grad beläget i Sverige. Odödlig kan man bli på varierande sätt och Kajsas arsel måste i livs levande skick ha varit kolossalt omfångsrikt, ja vidsträckt. SL-bussarnas skylt "Varning - utsvängande bakparti" måste ha inspirerats av denna Kajsa. Hennes arsel skulle säkert kunna klassas som om inte ett av världens sju största underverk så i alla fall ett av världens sju största bakverk.

Bakverk! De turistiskt ansvariga på Landsort borde lansera fluffiga Kajsas arsel-bullen, dallriga Kajsas arsel-bakelsen, gigantiska Kajsas arsel-tårtan. Sanslöst klirr i kassan! Arslet ger möjligheter att plocka turisterna på hur mycket pengar som helst. Bageriet (med konditori) på ön borde efter den nya inriktningen byta namn till Röveriet. Recepten till bakverken har jag redan fixat till. Gott? Tja, smaken är ju som ...

Vid den tid på året då Tomten lurar i vassen på ön byter Röveriet skepnad och blir restaurang. Julbordet består av Kajsas frestelse samt Kajsas skinka. Så har jag tänkt mig det hela. Det kan kanske förefalla snålt med bara två rätter, men egentligen är det endast en enda. Frestelsen är själva skinkan.

Läge för lite basfakta om Kajsas arsel.

Texten är från Axel Öbergs bok "Landsort - Öijan som ock kallas Landsort". Landsortsprofilen Ottilia Engström (1856-1936) visste i alla fall något. Förresten: skorr = (förkastnings)spricka i berg, klint = bergstopp.

Någon gång för länge sedan var alltså någon Kajsa ute på promenad på Landsort. Men hon halkade mycket illa uppe på berget och flög med vidhängande arsel över terrängen och kraschlandade till sist med akterpartiet före. Så fick berget - eller egentligen bergformationen, det handlar ju om ett arsel - sitt namn. En sorts minnesmonument. Skala 1:1?

Men inte minst som journalist vill jag veta mer. Alla detaljerna inklusive det fullständiga namnet på Kajsa och exakt när det hände.

Riksarkivet, landsarkivet, kommunarkivet, avlidna finskan Kajsatta Häkkinens arkiv (i privat ägo), Spiritisternas centralarkiv, UFO-förbundets arkiv, avlidna belgiskan Clousette van der Rumps arkiv (i privat ägo), Viktväktarnas arkiv, Internationella skidförbundet FIS:s arkiv osv. osv. osv. osv. osv. Grundlighet är A och O i researcharbete.

Kan jag kanske få lite hjälp av Robert Aschelberg, mästerjournalisten med den ändlösa mittbenan? Efternamnet luktar väl ändå taget lång väg. Taget efter farmor Kajsa? Eller farfars mamma Kajsa? Eller så. Robban måste jag ringa. Kan bli en fullträff. 

Möjligen ger mina rövrön mig per automatik den mest eftertraktade professuren vid Uppsala universitet och jag blir professor i arselologi. Men egentligen är det Stora journalistpriset jag är ute efter: ”Bengt Bernström har med sin heltäckande belysning av Kajsas arsel äntligen gett oss svaren på alla de frågor som vi alltid grubblat över. Oöverträffat grävjobb i ämne stort som ett berg." Så har också jag skrivits in i historieböckerna och inte bara själva arselinnehaverskan.